|
|
Spondylos
Spondylos är en ryggförändring som orsakas av inflammation i
diskernas yttre zon. Den medför pålagringar framför allt mellan och
under kotkroppar, så att benbryggor bildas. Pålagringarna kan bli så
stora att de helt överbygger ett kotmellanrum. Spondylosen är mest aktiv
under den period då pålagringarna byggs upp. Under den tiden brukar
hunden ha ont och få inflammationer i de muskler runt kotorna som är
drabbade. När sedan spondylosen växt klart och stelnat brukar den inte
längre orsaka så mycket smärta. Man kan säga att hunden blivit
"stelopererad", med sämre rörlighet som följd.
Symtomen varierar men vanligast är ryggsmärtor och rörelsebesvär, oftast
i den bakre delen av kroppen.
När diagnosen är ställd är det viktigt att inte hunden överbelastar de
drabbade kotorna. För att undvika överbelastning bör inte hunden hoppa,
springa efter bollar mm. Man bör inte heller låta den gå i trappor, leka
med andra hundar eller med kamptrasor och liknande. Är man oförsiktig
kan det gå så illa att spondylosen "bryts" och då flammar
muskelinflammationen upp igen, oftast tillsammans med svåra smärtor.
En bra muskulatur runt det drabbade området avlastar och stärker. Den
bästa träningen för ryggen är simning. Oftast måste hunden också stå på
antiinflammatorisk medicin, t ex rimadyl eller metacam, resten av livet.
För att hålla ryggmuskulaturen smidig är det viktigt att hålla hunden
varm och täcke rekommenderas när det är kallt ute.
(källa: www.dober.se)
Sakralisation - L7S1
Sakralisation är en medfödd defekt som innebär att den sista
ländkotan, i stället för att vara en fri och egen struktur, smälter
samman med korsbenet. På en röntgenbild ser man att sista ländkotan
börjar och slutar längre bak än normalt. Kotans tvärutskott kan,
onormalt, vara förenad med höftbenet. Föreningen kan vara ensidig eller
dubbelsidig. Vid enkelsidig sakralisation får man en snedhet i korset
som kan göra att hunden ser ut att stå ojämnt. Hälta och ryggsmärtor kan
förekomma men ofta är en hund med defekten symtomfri och förändringen
upptäcks som bifynd vid höftledsröntgen. Vid en redovisning (från USA)
av bifynd vid höftledsröntgen såg man detta hos 2,25 proc. av de
undersökta hundarna.
Förändringen har observerats i Sverige eller i andra länder bland annat
hos breton, boxer, cocker spaniel, dobermann, leonberger, old english
sheepdog, rhodesian ridgeback och schäfer.
Sakralisation ökar risken för så kallat L7-S1 syndrom, en degeneration
av disken mellan sista ländkotan, L7, och korsbenet, S1. Förekomsten är
familjär. Hund med sakralisation bör inte användas i avel eftersom
missbildningen predisponerar för allvarlig ryggsjukdom.
(källa: www.skk.se)
Se även på länksidan för mer information. |
|
