Osteokondros är en utvecklingsrubbning i skelettet. Då skelettet
växer bildas först brosk, som sedan förbenas. Vid osteokondros
sker inte förbeningen normalt vilket påverkar en eller flera
leder. Ledbrosket i den drabbade leden förtjockas. Dess
näringstillförsel försämras. En bit av brosket lossnar, vilket
leder till att hunden får ont och haltar. Diagnosen ställs med
hjälp av röntgen. Prognos och behandling skiljer sig beroende av
vilken led som drabbas.
Arvsgången är inte utredd. Sjukdomen är vanligare hos handjur
och snabbväxande djur av medelstora och stora raser. Även
utfodringen har betydelse.
Bogleden
Vid osteokondros i bogleden ses vanligen lätt hälta på ena eller
bägge benen vid 4-7 månaders ålder. Spontanläkning är vanlig. Om
så ej sker bör leden opereras.
Armbågsleden
Tre olika former finns:
1. Armbågsledsdysplasi (ununited processus anconeus).
Processus anconeus är ett utskott på underarmsbenet, ulna.
Utskottet har en egen tillväxtkärna men är normalt förenat med
resten av benet vid 18-20 veckors ålder (rasskillnader finns).
Framför allt hos schäfer ses en form av osteokondros som orsakas
av att denna förening ej fortskrider normalt. Förändringen leder
till artros (pålagringar i leden) om den ej opereras, vilket
helst görs före 9 månaders ålder.
2 och 3. Fragmenterad processus coronoideus och
osteokondros på mediala humeruskondylen.
Dessa former ger hälta och stelhet vid 4-5 månaders ålder.
Begynnande artros brukar ses på röntgenbilder vid 7-8 månaders
ålder. Artrosen utvecklas vidare om hunden inte opereras.
Knäleden
Osteokondros i ena eller båda knäna ger hälta med "sladdriga"
bakbensrörelser, vanligen vid 4-6 månaders ålder.
Hasleden
Hasleden drabbas mindre ofta än övriga leder. Hunden får diffus
hälta och smärta vid 4-5 månaders ålder. På grund av ledfyllnad
(så kallad galla) ses ibland en konturstörning i leden.
(Källa: www.skk.se)
